WWF rapporterar direkt från Kamerun och elefantmärkning - Del 6
Allan Carlson är i farten igen. Den här gången får vi följa med WWFs expert på tropikfrågor till Kamerun där afrikanska skogselefanter skall märkas för att kunna följas och därmed hjälpas från att bli skjutna. Som MSN djur- och naturläsare får du vara med på resan...
Ett vandrande kvitto
Under några år har WWF arbetat med att sätta sattelitsändare på elefanter som ett led i att förstå hur de rör sig och använder bergsregnskogarna på Mt Kamerun. Skogen är fram tills nu inte skyddad och det pågår en diskussion om var man ska dra gränsen för den föreslagna nationalparken. Tanken är att elefanternas rörelsemönster i skogen registreras av sändarna elefanterna har runt halsen och ger ett ekologiskt kvitto för vad som bör skyddas. Att märka elefanter är en komplicerad operation som brukar ta runt två veckor att genomföra. Först ska det byggas ett basläger, man ska hitta elefanter, man ska komma dem tillräckligt nära för att skjuta bedövningspilen som söver djuret och varje moment är förenat med mycket stor fara.
Närmar sig sakta
Operationen börjar med att de tre elefantspårarna söker igenom ett större skogsområde för att se om det finns färska spår efter elefanter. När ett spår hittats sluter teamet upp och man börjar följa efter elefanterna tills man har dem inom synhåll. Tidigt på förmiddagen och sent på eftermiddagarna äter elefanterna och det är bästa tiden att smyga sig in på djuren. Mitt på dagen vilar de och det är helt omöjligt att komma dem in på livet. När man lokaliserat en grupp elefanter så stannar det så kallade support teamet och det är bara veterinären Micke och elefantspårarna som nu sakta, sakta smyger för att komma djuren in på livet. Det är ett oerhört tidskrävande att tålmodigt arbete att meter för meter förflytta sig närmare och närmare gruppen. Det räcker med att någon kliver på en kvist så anfaller elefanterna eller flyr bort i skogen.
Lagom dos är bäst
Den här gången tog det tre dagar innan man lyckades överlista en grupp på sex elefanter så pass att Micke kom i position att skjuta bedövningspilen. Skottet avlossas från knappt åtta meter samtidigt som Micke och Watane är omringade av elefanter. När pilen träffar bakdelen vänder sig elefanten om och springer in i skogen och de andra rusar åt olika håll. Micke och Watane tar skydd bakom ett träd. De två andra elefantspårarna följer snabbt med och först efter 20 minuter så börjar elefanten att sakta ner farten. Den var tydligt dåsig av bedövningen. Man laddar alltid bedövningspilen med en dos avsedd för en medelstor elefant. Skulle det vara så att man siktar in sig på en liten, skall det inte vara en överdos och råkar det som denna gång vara ett stort djur så tar det längre tid för den att somna. Supportteamet kallas nu in och själva arbetet med att sätta sändaren kan börja.
Satellitsändarna monteras
Satellitsändaren som monteras runt halsen. Under halsen finns en motvikt så att själva sändaren alltid sitter uppåt, mellan öronen. Hela detta paket väger knappt 15 kilo, vilket för en flera tusen kilo tung elefant är försumbart. Livslängden på batteriet är upp till fyra år och själva halsbandet har en svag zon som gör att hela paketet trillar av strax innan batterierna tar slut. Man försöker alltid hitta sändarna och återanvända dem. Arbetet med att montera på sändaren är tungt och tar ungefär en timme. Sedan ger man en antidos mot bedövningen och vips på ett par minuter är elefanten på benen igen. Man har märkt massor av elefanter på detta vis och det har aldrig varit något problem efteråt med djuret. En nymärkt elefant brukar trumpeta och vifta med öronen och göra en del skenanfall mot buskar o träd eftersom det luktar människa där den legat. Men bara på någon minut är den lugn och tar sikte mot skogen där den letar upp sin familjegrupp.
Lyckat arbete firas
Väl tillbaka i lägret firas detta med palmvin och alla vill höra berättelsen och detaljerna kring hur nära man var när man bedövade djuret, om gruppen anföll elefantspårarna etc. Dagen avslutas med att Micke tar fram satellittelefonen och ringer upp den central i USA där man tar emot sattelitsändarens signal. Och uppe på Kamerunbergets nordsluttning, mitt inne i regnskogen kommer då budet genom rymden att man fått bra signaler från ett djur som rör sig sakta ner för berget, mot de bananodlingarna som finns på lägre höjd. Den 16 januari 2010 meddelar myndigheterna i Kamerun att man beslutat att regnskogen på berget nu är skyddat i en ny nationalpark. Gränsen för detta nya skyddade område är bl.a. ritat av de elefanter som genom åren burit på en sattelitsändare och gett oss den nödvändiga information var de rör sig och hur de använder skogen. Här kan man prata om ett ekologiskt kvitto på förstaklassig naturvård.
Det var allt för den här gången, jag återkommer längre fram med nya spännande äventyr. Ha en fin dag!
//Allan
Källa: Allan Carlson/WWF
Läs mer:
Allan märker elefanter i djungeln del 5
Allan märker elefanter i djungeln del 4
Allan märker elefanter i djungeln del 3
Allan märker elefanter i djungeln del 2
Allan märker elefanter i djungeln del 1
www.wwf.se om elefanter