Valross (Odobenus rosmarus) är den största sälen i Arktis. De förflyttar sig med de rörliga isflaken, men vågar sig aldrig långt från kusten eftersom de hittar mat i grunt vatten. De äter musslor på botten, men kan även äta andra sälar och fisk. De kan simma ner till ett djup av cirka 100 meter där de livnär sig på blötdjur och andra ryggradslösa djur, men normalt sett simmar de inte mycket djupare än 20-30 meter.

De känns igen på sina långa betar, som kan bli hela en meter långa.

Valrossar använder betarna främst för att slåss med varandra, men ibland även för att häva sig upp på isflak och slå sönder tunn is. Deras hud är mörkbrun och är täckt av ett tunt lager av små grova hårstrån. Huden på nacken kan vara hela 5 cm tjock. En varm valross är rosafärgad, medan en kall valross är mera brunfärgad.

I Stilla Havet finns det 200 000 st och i Atlanten ungefär 20 000 st.

Hanen kan väga 1 800 kg, honor 800 kg, men de är normalt mindre och de når en längd på 3 meter. Den kan bli 40 år gammal. Honan föder en unge som den tar hand om i drygt två år. Under parningssäsongen har hannarna ett ljud som påminner om kyrkklockor.